Vårt sommarställe på Malmön (ön heter Malmön, postadressen är Bohus-Malmön) blev med åren  mer och mer vårt andra hem. Jag vill därför sprida en smula kunskap om denna fantastiska Ö. Mycket av materialet nedan har hämtats från Edmond Bäcks skrifter och arkiv samt från Malmöns Hembygdsförenings årsskrift "Kaprifolen". Ett stort tack till Edmond för hans stöd och mångsida kännedom om Malmön och dess historia. 2012 sålde vi vårt sommarhus på Strandvägen 57 till en yngre barnfamilj. Vi blir inte yngre och huset kräver underhåll, vilket har gjort att vi bestämde oss för att avyttra fastigheten. Vi och våra döttrar har haft en fantastisk tid på Malmön. Vi önskar de nya ägarna lycka till med huset och hoppas att dom får stor glädje av sina kommande vistelser på Malmön.

Låt mig börja min beskrivning genom att citera Evert Taube "Inbjudan till Bohuslän". Everts beskrivning av Bohuslän är fantastisk. Jag vill gärna låta andra ta del av min och min familjs känsla för denna bygd. Välkommen till en liten vandring till Malmön och mina egna upplevelser.

 Åsikter/kommentarer mottages gärna på min E-mailadress.

MALMÖN

Malmön ligger norr om inloppet till Brofjorden och sydväst om inloppet till Åbyfjorden utanför Sotenäset. Om man tar en promenad upp till vattentornet på ön syns i väster Smögen och Kungshamn, i söder Lysekil. Öns totala arean är 4,38 kvkm. Malmön "dök upp" efter inlandsisens återtåg för cirka 2000 år sedan. Huvudparten av bebyggelsen ligger på östra stranden av ön. Idag (2007)  bebos ön av cirka 250 bofasta personer. På sommaren, (industrisemestern) sannolikt av mer än 3000 personer.

Intressant och givande beskrivning av Malmön återfinns i boken "Bohuslän Bohusläns Gille i Stockholm 100 år". (ISBN 978-91-633-0661-7). 

HISTORISK SAMMANFATTNING

• 1572. Tullplats inrättas. Får namnet Malmö og Bekkevik. Idag Tullboden.
• 1589. 1500-talets sillperoid slut.
• 1594. Biskop Jens Nielssen bekriver Malmön i visitationsberättelse.
• 1610. Sju strandsittare på Malmön. Uppskattad folkmängd 38 personer.
• 1700-talets början. 8-9 bebyggelsetecken på landskapskarta över Malmön.
  Enligt Askums församling 22 hushåll på ön. (Smögen 14 och Gravarne (dagens Kungshamn)
  12 hushåll)
• 1715. Malmön säljs på auktion, den 20 maj 1715, för 35 daler. Ny ägare viceamiral Olof-Knape-Strömstierna
• 1730. Strömstierna dör, Malmön övergår till hans släkting J. Grefenschütz.
• 1748. Folkmängd cirka 80 personer.
• 1750. 24 fiskare bor på Malmön. (Smögen 19, Kungshamn och Hunnebostrand 10).
• 1775. Bonden Nils Rasmusson i Nävekärr blir ägare till Malmön. Tillhör i 100 år denna gård.
• 1793. C.A. Kullgren föddes i Uddevalla.
• Sekelskiftet 1800. 46 boställen (hushåll) Folkmängd 220 personer.
• 1808. Sillen slutar "gå till".
• 1813. Lokal storm/orkan (i augusti) från öster, "Bondeskallran" eller "Boneskallan". Båtar med man och allt gick under.
• 1834. Första gången koleran kommer till Malmön. 36 personer insjuknade, 16 avled. När koleran kom till Malmön
• 1844. C.A. Kullgren och kanalbyggaren Nils Ericson startar stenhuggeri på Malmön. (Sveriges första granitstenhuggeri).
• 1851. Kullgren avlider i London.
• 1860-talet. Kommunerna bildas. Malmön ingår i Askums socken.
• 1866. Koleran kommer till Malmön för andra gången. 24 människor, 9 män och 15 kvinnor avled. När koleran kom till Malmön
• 1868. Fiskeolyckan vid Ålesund den 19 februari 1868. 5 fartyg försvann och 52 man miste livet. (17 personer från Malmön).
• 1870. Ångsliperi startar.
• 1881. Postanstalten öppnas på Malmön under namnet Olofsholm.
• 1894. Kullgrens Enka köper Malmön för 85 000 kornor. Carl Engberg startar tillsammans med brodern Alfred affärsverksamhet på Malmön.
• 1896. Stenhuggarnas fackförening förhandlar fram 10 timmars arbetsdag.
• 1897. Första strejken (på morgonen den 11 juni) i stenbolaget. Varade i tre veckor. Första strejken
• Sekelskiftet 1900. Folkmängd 736 personer.
• 1900. Kooperativa Föreningen "Klippan" bildas. Sveriges äldsta ännu fortlevande förening. Tätorten Malmön blev municipalsamhälle.
• 1905. Malmönborna köper Lysekils gamla kyrka (byggd 1797) för 3000 kronor. (Lysekils nya kyrka kostade 251 000:-) Det mesta av inventarierna ingick såsom ljuskronor, nattvardskalk och altartavla som än idag hänger på södra väggen i kyrkan.
• 1906. Den nedmonterade kyrkan transporteras från Lysekil till Malmön i juli 1906.
• 1907. Kyrkan invigs officiellt den 15 maj 1907.
• 1907. Folkets Hus börjar byggas. Lastkajen i Grönvik byggdes. (Hoppa till Malmöns kyrka).
• 1908. Järnvägen byggdes. (lades ner 1962). Strejk i stenbolaget. Den 15 juni kom kanonbåten "Skäggghald" med 100 militärer för att lugna stenhuggarna.
• 1909. Malmön bryts ut ur Askum och bildar egen kommun och församling.
• 1913. Kullgrens stoft flyttas till Uddevalla. Det stora stenkors som stått på hans grav i London flyttas till Draget.
• 1913. Folkmängd 1688 (kulmen).
• 1923. Folkmängd 1380. Taxeringsvärde 1923 jordbruksfastighet 30 000 kr, andra fastigheter 825 300 kr.
  (Till minst 4 000 kr: Handl. K. Engbergs sterbhus 4 600 kr, Koop. för. Klippan 4 800 kr,
  agent L. P. Hållén 4 000 kr, Prästgården 8 000 kr, Kullgrenska bol. 127 000 kr).
  Uppskattad inkomst av kapitat och arbete 236 870 kr.
  Utdebitering till borgerliga kommunen kr 8,50, till kyrka och skola 5,10, summa 13,60 per bev.kr.
• 1926. Åter strejk. Varade från 1 juli till 13 december.
• 1926 - 1953. Passbåtsförbindelse mellan Malmön och Slävik på Härnäset
• 1930. Folkmängd lite över 1400 personer.
• 1930-talet. En badgästförening bildas med H. J. Ahlstedt i spetsen.
• 1935. Den första "badgästsommaren" 19 personer kom. Kostnad för logi, tre mål mat och kaffe 4 kronor!
• 1936. Cirka 60 badgäster kommer till Malmön.
• 1938. Postanstalten ändrar namn till Bohus-Malmön.
• 1939. Antalet badgäster passerar 100-talet.
• 1940. Fröknarna Holmberg flyttar sin pensionatrörelse från Gåsö till Malmön.
• 1947. Kullgrens Enka startar konservindustri på ön.
• 1950-talet. Båttrafiken Lysekil - Uddevalla - Göteborg upphör.
• 1952. Kommunsammanslagning. Malmön tillsammans med Askum och Kungshamn bildar Södra Sotenäs kommun.
• 1953. Bilfärjeförbindelse mellan Malmön och Tullboden.
• 1959. Konservindustrin lägges ned. Tätorten Malmön upphör att vara municipalsamhälle.
• 1962. Järnvägen för stentransport lägges ner. Lastbilar tar över.
• 1970-talet. Folkmängd cirka 450 personer.
• 1974. Ny kommunsammanslagning. Nu Bildas nuvarande Sotenäs kommun.
• 1977, den 20 december. Den långa stenhuggarepoken på Malmön slut. Varade i 133 år.
• 1977. Malmön köps av nuvarande ägaren Sotenäs kommun för 2 miljoner kronor.
• 1994. Poststationen på Malmön lägges ned. Ersätter med lantbrevbärare.
• 1995-12-31. Folkmängd 343 personer.

SILLEN DROG FOLK TILL MALMÖN

 Fritt efter Å.G. Forsström 1977, "Kaprifolen nr 7 1992".

 Malmön är ett av de älsta fiskelägena i Bohuslän och anses ha uppkommit under den sillperiod, som inträffade under 1500-talets senare hälft. Ett tämligen säkert bevis på detta påstående har man i den norske biskopen Jens Nilssens bekanta visitationsberättelse från 1594. I samband med ett besök i Sotenäs pastorat beskrev han Malmöns belägenhet utanför Åbyfjorden med tillägget: "Paa den östre side ad Malmöe haffuer verit it fiskeleye, der staar siöboer". Detta konstaterande gjorde han fem år efter sillperiodens slut, men sannolikt fanns det fast bosatta invånare på Malmön även efter det att sillfisket upphört. Där fanns nämligen odlingsbar jord med sådan areal, att denna jämte fisket bör ha kunnat bereda ett antal strandsittare med familjer sin utkomst.

 Att Malmön under den nyss avslutade sillperioden hade uppnått en viss position som centralort i skärgårdsområdet torde framgå av att det 1572 inrättades en ny tullplats, som fick namnet Malmö og Bekkevik. Detta skedde i samband med att sillen, som ditills mest gått till i trakten av Marstrand, under 1570-talet kunde fiskas även i den norra skärgården. Biskopen skrev därom: "I norduest fra Malmöe, 2 eller 3 pilskud ligger it fiskeleye heder Beckeuig, der staar kongens taalbo". Det var där tullavgiften skulle inbetalas. Denna plats heter numera Tullboden och är en liten ort, men under 1500-talet hade platsen en viktig funktion. Vid denna tid förlades tullstationerna vid de stora sunden, där sjöfarten drog fram. Flera fiskelägen fanns i närheten och det var helt naturligt att placera en tullstation i sundet mellan Malmön och fastlandet. Närmaste tullstation norrut låg i Hamburgsund och åt söder till i Hermanösund vid Gullholmen.

Forskarna anser att det före 1500-talets sillperiod ej funnits permanent bebodda fiskelägen i Bohuslän, endast spridda strandställen. Det är därför troligt att sillsaltningen på Malmön till att börja med huvudsakligen utförts av kustbor, som engagerats av salteriidkarna för sässongsarbete under de vintermånader, som sillfisket bedrevs. Så anses ha varit fallet i de två numera utplånade fiskelägena Traelsand på Sotenäslandet och Skioldenborg på Stångenässidan vid Åbyfjordens mynning.

 Det förefaller dock som om det blivit permanent bosättning på Malmön under sillfiskets senare del och att denna bestått därefter. 1610 års skattemantalslängd upptar nämligen sju strandsittare på Malmön och en forskare har med ledning av denna uppgift beräknat folkmängden till 38 personer. Bland dem fanns en skomakare, en snickare och en körsnär, vilket kan tyda på en begynnande serviceverksamhet. Jämför man hur Sotenässamhällena markerats på de första svenska landskapskartorna, finner man att Malmön markerats som det största samhället med 8 - 9 begyggelsetecken. I övrigt saknas uppgift om antal byggnader eller folkmängd. Ett studium av husförhörslängden för Askums församling vid 1700-talets början visar att det på Malmön fanns 22 hushåll, medan det i Smögen endast var 14 och i Gravarne (Kungshamn) 12 hushåll.

 Ön Malmön tillhörde från dess början kronan och då Karl XII:s äventyrliga krigföring krävde kontanter, försåldes kronojord vid flera tillfällen. På ordinarie höstting i Sotenäs och Stångenäs tingslag, som hölls på Mellby gästgivaregård i Bro 1715, utbjöds Malmön till salu. Högsta buudet 35 daler, avgavs av viceamiralen Olof Knape-Strömstierna, som därigenom blev ägare till ön. Han bodde då på Vese säteri i Bro socken. Att förvärvet av Malmön betydde en förstärkning av jordbruket på Vese framgår av en skildring från mitten av 1700-talet. Vid denna tid var en statlig tjänsteman verksam i Bohuslän med uppdrag att propagera för ökad fårskötsel. Hans namn var C.F. Qvistberg med tjänstetitel provinsialschäfer. Under sina resor gjorde han åtskilliga iaktagelser, som han införde i sin verksamhetsberättelse 1750. Om Sotenäs härad skrev han följande beräffande Malmön: "Skärgård eger thetta härad så ansenlig, som kanske trotsar et hvart härad i Bohuslähn, dock finnes i hela denna skärgård inga skutor, utan endast alenast stora sjöbåtar. Till häradet höra följande fiskeläger; Malmö en ansenlig ö om en mils periferi, Wesse tillhörig, bebos av 24 fiskare. Thenna ö äger kosteligt bete och brukas av Wesse Herrgård att släppa ungboskap, oxar och hästar över sommaren, och bli ther smällfeta." Malmön var enligt Qvistberg det största fiskeläget. Smögen kom närmast med 19 fiskare, Kongshamnen och Hunnebostrand med 10 st.

Folkmängden beräknas vid mitten av 1700-talet ha uppnått till omkring 80 personer och vid sekelskiftet år 1800 till omkring 250 personer. Vid mitten av 1800-talet började stenindustrin på Malmön, vilket orsakade en stark befolkningsökning. Vid sekelskiftet 1900 var antalet kyrkoskrivna (i fiskeläget) 736. Befolkningsökningen fortsatte och kulminerade 1913 med 1688 personer. Under första världskriget sjönk folkmängden, men steg efter fredsslutet. Under stenindustrins sista blomstringstid omkring 1930, bodde det över 1400 personer på Malmön. På grund av fiskets tillbakagång samt krisen inom sten- och konservindustrin har befolkningssiffran nu (omkr 1977) sjunkit till omkring 450 personer.

 Ön Malmön tillhör sedan urminnes tider Sotenäs härad och ingår i Askums socken. Då kommunerna bildades på 1860-talet, kom Malmön därför att ingå i Askums socken. Liksom på många andra ställen i skärgården ansågs sockenkyrkan ligga allt för avlägset. Därför köpte öborna av insamlade medel för 3000 kronor den gamla kyrkan i Lysekil som blivit överflödig där, sedan ny större kyrka byggts vid sekelskiftet. Detta blev början till bildandet av en särskild kommun och 1909 utbröts Malmön ur Askum och bildade egen kommun och församling. När invånarantalet kraftigt minskade på 1930- och 1940-talet blev det emellertid allt mera klart att kommunen inte förmådde svara mot rimliga förväntningar på kommunal service. 1952 var det dags för första stora kommunreformen och då sammandrogs kommunerna Malmön, Askum och Kungshamn till Södra Sotenäs kommun. Även denna kommun ansågs för liten och enligt regeringens beslut bildades 1974 Sotenäs kommun av alla i Sotenäs härad ingående kommuner. (Utom Bärfendal).

 Det stora problemet för Malmönborna har naturligtvis alltid varit fastlandsförbindelsen. Under många år hade man regelbunden ångbåtstrafik med Lysekil, Uddevalla och Göteborg, men på 1950-talet upphörde denna. Nu återstår båttrafiken Kungshamn-Malmön-Lysekil. För anslutning till järnväg bedrevs under åren 1926 - 1953 passbåtsförbindelse mellan Malmön och Slävik på Härnäset, varifrån det gick buss till Brodalens station på Lysekilsbanan. Efter många påtryckningar anordnades äntligen 1953 bilfärjeförbindelse mellan Malmön och fastlandet vid Tullboden. Senare har kommunen anlagt vattenledning till Malmön från sitt vattenverk. Därigenom har Malmön blivit fastare knuten till Sotenäs kommun.

 Postanstalt inrättades 1881 och för att undvika förväxlingar med Malmö stad fick den namnet Olofsholm eftersom postlokalen var belägen på en plats i hamnen, som fått sitt namn efter ägaren Olof Christiansson, som där bedrev sillsalteri, tunnbinderi och annan affärsrörelse. 1938 ändrades poststationens namn till Bohus-Malmön.

 Malmön var som tidigare nämnts ursprungligen ett fiskeläge och fisket har under långa tider spelat stor roll och givit många sysselsättning, senast makrill- och skarpsillfiske, men nu bedrivs endast hemmafiske på ön. Fraktfarten har också tidvis haft stor betydelse. Där fanns både jakter och skutor som fraktade sten, ved, virke och annat, men nu är inget fraktfartyg hemmahörande på Malmön. Fram till 1947 fanns endast en industri på Malmön och för att lindra verkningarna av krisen inom stenindustrin, som främst orsakades av minskade avsättningsmöjligheter, startade Kullgrens Enka nämnda år en konservfabrik på ön med inläggning av anjovis, gaffelbitar, kaviar, musslor och sardiner under namnet "SJÖMÄRKET".

 Den hårda konkurrensen inom branschen medförde tyvärr att driften måste nedläggas 1959. I lokalerna har därefter bedrivits konservinläggning, plåtvaruindustri och numera marina för reparation, vinteruppläggning och varv för båtar.

MALMÖNS FRAKTJAKTER 1878

 Av Edmond Bäck

 I kronofogdens arkiv för Sunnervikens fögderi hittade jag vid ett tillfälle en intressant förteckning över alla fraktskutorna i Sotenäset för år 1878. Av de 34 jakter som fanns upptagna i längden, så ägdes 9 st av Malmönbor. Några större fraktskutor ägdes inte för tillfället. Oftast ägdes dessa av skepparen själv eller tillsammans med någon släkting. Trots att källorna för det mesta behandlar skutorna i utrikes sjöfrakt, så har vi ändå hittat några uppgifter om dessa fraktjakter, som seglade i inrikes frakt längs den bohusländska kusten.
 

"FREDSAM"

 Jakten var byggd i ek och furu och reg. i Uddevalla Sjömanshus första gången 1877. Trots detta förekommer hon i Kullgrens Enkas kassaböcker redan 1875. Hennes dräktighet uppgavs till 24,85 tons. Skepparen, Carl A. Kjellgren, avlider den 23.11 1877 och jakten säljs via annons i Bohuslänningen i januari 1888.

"FRIKORN"

 Denna jakt var ett kravellbygge och mätte 28,94 tons och uppgavs vara byggd på Orust 1856. Hennes första skeppare var Anders Sörensson och han efterträddes av sonen Olof Andersson. Hon var på nära 43 fot. Hon avfördes ur rullorna 1887 som varande såld till Vänern.

"ANNA"

 Hon var byggd inne vis Saltkällan 1862 för Anton Jonssons räkning. I mitten av 1870- talet övertas hon av skepparen Olof Andersson och hans båda söner Olof Alfred och Carl Ferdinand. Hon uppgavs vara slopad 1878, men förekommer trots detta i 1879 års mönstringslängder. Hon blev förmodligen förbyggd, för hon ägdes av en annan person 1884.

"ORION"

 Skepparen på denna skuta hette Hans Johansson (1820-1899). Skutan var mätt till 25,07 tons och dess längd uppgavs till 42 fot. Enligt uppgift var hon byggd i ek och furu på kravell i Kungsviken 1849. Hon blev såld till Göteborg 1888.

"PRINSEN"

 Hon ägdes av skepparen Mathias Eliasson och var byggd enligt Uddevalla Sjömanshus på Orust 1851. Enligt annan uppgift var byggnadsåret 1865 och byggplatsen Kungsviken. Hon var ett klinkbygge. Hennes längd var 46 fot och tonaget angavs till 23,08 tons. Jakten förolyckades i mars 1881 och Eliasson blev i maj samma år spolad överbord och drunknade utanför Gåsö.

"FREDEN"

 "Freden" uppgavs vara byggd i ek och furu men utan byggår. Hennes tontal i skeppslistorna antecknades till 21,10 tons. Hon ströks ur rullorna som förolyckad och det troligen 1881. Hon ägdes av Fredrik Andersson (Klockare).

"ABLA"

 Denna jakt som var något mindre än de övriga, innehades av Johannes Johansson. Hon var mätt till 12,57 tons och var på dryga 33 fot- Jakten, som var Johannes andra skuta, ägdes under åren 1872-1889.

"NEPTUNUS"

 Johannes Olsson (Mjölnare) ägde denna jakt under åren 1877-1881, innan han skaffade sig den större "Napoleon" 1882. "Neptunus" var ett kravellbygge på 45,4 fot och var mätt till 25,08 tons. Hon ströks ur rullorna som förolyckad, och 1881 verkar ha varit ett mörkt år i Malmöns jakters historia.

"LYDIA"

 Skepparen och ägaren här var inte mindre än Olof Christiansson, dvs. "Olle i Snurra"! Han hade flera jakter med detta namnet, och denna var den sista. Hon var mätt till 17,77 tons och hade en längd över stäv på 41 fot. Hon var byggd på klink, och hade Malmön som hemmahamn under åren 1873-1877.

 Många kanske undrar vad dessa jakter fraktade för varor och mellan vilka orter de seglade. Oftast sträcktes dessa resor från södra delen av Norge och ner till Göteborg. En och annan gång även ner till Halländska kusten och ända ner till Skåne. Ibland kunde även Danmark få ett besök av de bohusländska jakterna. Varorna. om man får tro tullinspektoren Bundsen i Lysekil, var spannmål, potatis, linfrö, fisk, rotfrukter, bräder, plank, timmer, sågspån, tegel, hö halm, smör och mjölk, för att inte tala om sprit som fraktades längs kusten. Men givetvis stod alltid jakterna till stenhuggerifirmornas förfogande. Av Kullgrens Enkas memorialböcker att döma, så skedde det ofta. Det var en säker inkomstkälla för jaktskepparna på Malmön!
 
 

FORTSÄTTNING FÖLJER -----------------