En liten berättelse om Malmöns historia.

En gång ägdes Malmön av min släkt på gården Härnäset på Stångenäset. Nils Göransson f:1813-1881, han var min mf-fm-f yngsta bror. C.A. Kullgren fick från 1842 arrendera en tredjedel av Malmöns yta. När Nils Göransson avlidit såldes ön till stenbolaget.

Till gården Näverkärr kom Nils Göranssons barnbarn Signe och hon drev gården vidare tillsammans med sin make Karl Benjour och deras två barn. På 1940-talet kom hot om avverkning av den fantastiska Storskogen som omger Näverkärr. Signe stred, kämpade, fick hjälp av botanisten, docenten Magnus Fries som var barnbarn till Calla Curman som räddade Stångehuvud i Lysekil.1964 beslöt länstyrelsen att fridlysa Näverkärr som därmed blev det ett naturreservat. Signe skriver" Striden var slut. Jag hade vunnit seger. Näverkärr var räddad".

1969 fick Signe matte diplom av Svenska Naturskyddsföreningen för värdefulla insatser. 1990 fick de motta utmärkelser av Nordiska förbundet för förtjänstfulla insatser för landskapsmiljöer. Nu ägs gården Näverkärr efter donation av sista generationen av västkuststiftelsen.

Man kan ta båt över till Karlsviks fantastiska strand eller åka ut på Härnäset och vandra där i denna trolska miljö.

 All heder åt Signe och hennes kamp.

Tack Margit för denna intressanta beskrivning av Malmön.