Sveriges två vanligaste bergarter är granit och gnejsgranit, och dess huvudsakligaste beståndsdelar är kvarts, fältspat och glimmer. Den äldsta typen av granit finns i trakten av Kiruna. Den beräknas vara 2,7 miljarder år medan Bohusgraniten är yngst med sina 1 miljarder år.
Graniten bildades när magma, rik på kiselsyra, trängde upp ur jordens inre och avsatte och kristalliserade fältspat och glimmer i bergarter som sandsten och lerskiffer. Detta hände djupt nere i jordskorpan och granitens egenskaper beror på med vilken hastighet den fick svalna. Ju hastigare desto mindre kristaller och därigenom blev den lättare att klyva.
Bohusgraniten har kommit till på mycket stort djup och fått stelna till en homogen massa utan större inverkan av kontinentrörelser och yttre krafter. När sedan de betydligt yngre bergskedjorna i Alpområde bildades höjdes landet här i norra Europa omkring 1,2 kilometer. Därefter har granithällarna kommit i dagen genom långa tiders erosion.
När granitmassan svalnade krympte den och en sprickbildning uppstod i kvartskristallerna. Denna sprickbildning gjorde att berget i ett stenbrott kan klyvas efter tre plan. "Klyven" står lodrätt och orienterar sig i regel NV-SO riktning. Nära nog vinkelrätt mot "klyven" står "tvären" och till slut är det den horisontellt liggande "svallen" som bildar stenbrottets "bottnar".
I Bohuslän går en skarp gräns för brytbar granit vid Gullmarsfjorden. Norr därom sträcker sig ett c:a 13 mil långt och 2 mil brett område ut sig, med en utpräglad fin "klyv" och med en granit som anses vara bland Sveriges förnämsta.
Kul om Du hör av Dig på nedanstående
E-Mailadress:
© 1996 Rolf´s E-mailadress