| Draget eller Malmöns Stenhuggeri
som det heter i äldre handlingar, är det samhälle som ligger
på Malmöns södra del. Det var här som Carl August
Kullgren tillsammans med överste Nils Ericsson började med stenhuggerirörelsen
1842. De första leveranserna gick till Carlstens fästning och
Trollhättans slussar och det var under åren 1842 – 1844. De första stenhuggarna som kom till Malmön var, enligt de gamlas berättelser, livstidsfångar från Varbergs fästning. Stenhuggeriyrket hade de lärt sig i fängelsets stenbrott, som sedermera arrenderades av Kullgrens Enka under åren 1855 – 1882. Carl August Kullgren var skeppsredare och grosshandlare från Uddevalla. Familjen Kullgren, liksom många andra företagare, drabbades hårt när Uddevall stad den 26.7 1806 brann ner till grunden. Endast ett hus stod kvar när branden var över, dessutom fattade en del fartyg eld som låg ute på redden. Till sist så avled fadern 1809 och den då endast 16-årige sonen Carl August blev familjens överhuvud! Nils Ericsson, den kände kanal- och järnvägsbyggaren var Carl August Kullgrens gode vän sedan många år tillbaka. Vid ett besök i den tyska hamnstaden Hamburg fick Kullgren se all den kullersten som hanterades vid gatubeläggningar och fick den briljanta idén att hugga släta och fina gatustenar av bohusländsk granit, som kom att revolutionera gatubeläggningen i världen! Sin affärsidé framförde han för sin gode vän och de slog sig ihop, med Carl August som firmans chef. Vid Carl August Kullgrens hastiga frånfälle vid världsutställningen i London 1851, drog sig Nils Ericsson ur firman, som nu fick det berömda namnet C.A. Kullgrens Enka. Det är dessutom noga med att Enka stavas med E, därför att Enka betyder ensam kvinna! Detta som en parantes. Enkan hette Ulrika, men var mest känd som varande en av rikets främsta släktforskare! Ansvaret för firman kom därför att vila på sonen Ivars axlar, som drev firman fram till sin tidiga död 1883 och systersonen Carlos Agrell tog vid. Carlos var dess chef fram till sin död 1888. Firman ombildades 1891 till ett aktiebolag och bolaget kom så småningom att ledas av sonsonen Viktor Kullgren. Viktor var firmans drivande kraft till sin död 1950. Ur Klockbrottet, som ligger bakom förvaltarbostaden, togs all den sten som behövdes till Polerverket och storstenshuggningen (finstenshuggningen) och brottbasen där hette C.J. Wahlberg. Cubabrottet, lite längre bort, var en guldgruva för bolaget under åren 1918 – 1920, för här togs all den gatsten som skeppades på Kuba, därav namnet på brottet. Stenen som gav bröd åt stenhuggarna kallades för BB-sten, och än idag kan man höra stenhuggarnas berättelser om den goda förtjänsten som då gjordes. Många har de förvaltare varit som stått i spetsen för Malmöns Stenhuggeri under åren 1842 – 1977. De mest namnkunniga under bolagets storhetstid var Filip Sahlberg, förvaltare under åren 1874 - 1893 och Johan Amandus Carlqvist som ledde öns stenhuggeri under åren 1893 – 1931. Som ett minne efter stenhuggeriets grundare C.A. Kullgren, flyttades det kors som var uppsatt på den svenska kyrkogården i London, som för övrigt var ett utställningsföremål på världsutställningen, till Draget och Malmön. Det blev uppsatt 1913, samma år som kvarlevorna efter Carl August Kullgren hämtades hem till Sverige och gravsattes i Uddevalla.
DRAGET II År 1870 anlades ute på Draget Europas modernaste poler- och sliperiverk med folk från det nedbrunna Älvdalens Porfyrverk. Håll-Per Persson var tongivande ibland de kunniga polerarbetarna och var en av dem som ritade och konstruerade de maskiner som behövdes. Med tiden överflyttades bitvis verksamheten till Uddevalla och arbetarna vid Malmöns Polerverk fick mindre att göra. Detta fick till följd att dåvarande polermästaren, Lars Petter Hållén avskedades, då verksamheten tidvis stod stilla. Så småningom utsågs en ny chef, både för storstenshuggningen som för polervek-samheten, och det blev verkmästare Arvid Carlander. De sista arbetena i polerverk-stadden utfördes 1909 och i finstenhuggeriet 1914. Den första byggnaden på Draget var förvaltarbostaden, men den brann ner 1858 och en ny uppfördes, och det är den s.k. "Herrgårn´". Nästa byggnad blev "Bracka" dvs baracken som låg i brackelia och uppfördes 1844. Den lär ha stått på Lindholmen innan den kom till Malmön och var ursprungligen kommen från Trollhättan-Vänersborg. Baracken revs hösten 1931. Handelsboden nere i Drags hamn uppfördes av lanthandlaren J.A. Lindqvist, som kom till Malmön hösten 1877. Han hade en kortare tid varit verksam i Tången. Dessförinnan hade det Kullgrenska bolaget sålt varor till stenhuggarna själva, vilket inte sågs med blida ögon av arbetarna. Lindqvist avled 1906 och nu blev affären en filial till Kooperativa Föreningen "Klippan" i fiskeläget, och det fram till 1964 då den lades ner på grund av vikande kundunderlag. Av föreningslivet på Draget märktes väl mest den livaktiga nykterhetslogen "Strandliljan", som började sin verksamhet 1886. Initiativtagaren var L.P. Hållén. De hade en egen ordenslokal som uppfördes under år 1901 och som stod helt klar inför nyår 1902. Dessutom hade man till mångas glädje en egen hornmusikkår. Verksamheten tynade sakta bort och föreningen lades ner i början av 1960-talet och ordenslokalen såldes till f.d. butiksföreståndaren på Draget, Osvald Billqvist. Lokalen, i brist på underhåll, fick rivas i slutet av 1960-talet, enär den utgjorde en allt för farlig lekplats för traktens barn. Läkare, barnmorska och lärare fanns också härute. Vem kommer inte ihåg doktor Riber Blume från Lysekil, han som oftast ordinerade patienten en matsked konjak, enbart för medicinskt bruk, och tog själv tre! Eller den duktiga barnmorskan Ida Maria Carlsson, ursprungligen från Orust, som sedermera gifte sig och flyttade till Kalven och som var mest känd under namnet "Frun´ i Kalven". Gamle skolläraren Carl Johan Winberg, som traskade hela vägen fram och tillbaka från Fiskeläget till Draget, och som senare ersattes av lärarinnorna Hulda Karlsson och Berta Olsson. Taxichaufför fanns det också på Draget sedan vägen hitut hade byggts under åren 1917 – 1918, allt enligt Hilding Bengtsson i Kvarnvik. Enligt min far kostade en enkel resa mellan Draget och Fiskeläget 25 öre!! Chauffören var den f.d. stenhuggaren James Olsson från Draget. Det berättas att stenhuggarna på Draget även försökte sig på Storsillfisket med snörpvadar och bildade tvenne vadlag med valbrusar (förmän) från Smögen och Vejern. Men det var innan första världskriget och utbytet blev mindre gott, så vadlagen fick sälja både vad och båt med förlust. De minnesgoda kommer än idag ihåg namnen på vadlagen, det var "Falken" och "Hajen". Den stora bryggan som en gång fanns i Drags hamn, sjönk i februari 1971 efter en ovarsam lagring av gatsten på bryggan. Trots ett flertal varningar från Per Hållén och Olof Axelsson, så sjönk alltihop i havet. Bryggan tålde inte 2 000 ton gatsten, konstigt eller hur? DRAGET III Hästar och järnväg var de fortskaffningsmedel som man hade på Malmön när stenen skulle forslas från bergen till kajerna. De sista hästarna försvann på 1940-talet och järnvägen lades ner 1962, och ersattes då med lastbilar. Den nya tiden hade gjort sitt intrång på Malmön, men fortfarande skeppades merparten av all den sten som tillverkades via skutor och motorfartyg till stenhuggeriets kunder. Elektriskt ljus kom till Malmön 1929, men till Draget dröjde det ända till den 24.10 1930, berättar Georg Axelsson för mig. Stenhuggarna på Malmön och särskilt de på Draget var ett stolt släkte, de kallade sig gärna för "Bergens Fria Söner"!! För den som undrar hur många som bott härute på Draget, så kan man få läsa i Bohusläns Kalender 1902 (tryckt 1901) att Malmöns Stenhuggeri ute på Draget beboddes av 526 personer i 60 hus i motsats till Malmöns Fiskeläges 748 personer i 140 hus, allt per den 31.12 1900. Nu, 1998, konstaterar jag med ett visst vemod, att det på Draget endast finns 2 st åretruntboende…….
|